Nu har jag tagit mig en rejäl funderare kring det här med PDK. Vad står det för för mig egentligen?
Mina allra första spontana tankar är att i förskolan är det i första hand vi pedagoger som kan använda oss av olika digitala hjälpmedel, eller forum för diskussioner, för att komma vidare i vårt arbete med barnen. I t.ex pedagogisk dokumentation har vi ju ett bra verktyg i digitalkameran eller videokameran, för att just dokumentera lärande processer och tydliggöra utveckling för oss, för barnen och inte minst för föräldrarna.
Jag ser inte att jag i dagsläget kan eller vill använda mig av andra digitala hjälpmedel tillsammans med barngruppen. Därför att jag tycker att vi i förskolan också har ett ansvar att erbjuda traditionella sätt att kommunicera, som en slags motvikt till att de allra flesta barnen ju idag kommer i kontakt med IKT i hemmen. Där med har jag inte sagt att jag är motståndare till PDK, för jag ser att t.ex dataspel är ett bra komplement till de "gamla" sätten att inspirera och locka barn att bli intresserade av matematik, samarbete, språklek mm.
En av Europaparlamentets rekomendationer om nyckelkompetenser för ett livslångt lärande (8 st.)handlar om just digital kompetens, så visst är det en fråga i tiden.

http://idisk.mac.com/jonas.hallebrand/Public/Digital%20kompetens.pdf

Men hur ska vi bäst ge barnen en reflekterande och kritisk attityd till interaktiva medier?
Jag tycker att det är lätt att bara haka på trenden och lita på allt, men jag tror att det är viktigt att man tidigt lär sig solla bland informationen som finns att tillgå.
Eller är det bara vi vuxna som måste lära oss detta, för att vi inte är födda in i det här samhället?

Visar min blogg för min kollega Lisa